Imorgon är det projektmässa i Blåsenhus (von Kraemers Allé 1)

Alla vi Happyhappy-medarbetare är i full gång med förberedelserna inför morgondagens projektmässa. Det bakas och blåses ballonger. Kom förbi! Den pågår mellan 10 och 14.

Kära läsare!

Ja det var ju det där med lycka vi pratade om. Att må bra och leva väl. Men att kanske göra det på ett annat sätt än vad många gör idag. Jag tror att vi behöver ta ett steg bort från det individualistiska samhället där mycket handlar om personlig framgång och utveckling för att istället ta ett steg närmare en samhällig gemenskap med mer sympati och medkänsla för sina medmänniskor, meddjur och natur.

 

Hållbar lycka är ett ord vi har använt tidigare och det är nog begreppet som bäst beskriver det vi vill förmedla med den här bloggen. Vi lever på en planet med ändliga resurser och där de resurser som finns fördelas på ett orättvist sätt. Konsumtionen av så kallade lyxprodukter ökar konstant i västvärlden samtidigt som miljoner människor inte ens får möjligheten att tillgodose sina grundläggande behov. Vi människor tycks även tro att vi står över både djur och natur. Allt detta känns så otroligt idiotiskt. Verkligen riktigt, riktigt idiotiskt.

 

Den här onödiga överkonsumtionen ger oss inte mer välmående. Snarare så skapar den en stress, en känsla av att alltid vilja ha mer och att aldrig känna sig nöjd med det man faktiskt har. Och det är en känsla vi har, om grejer vi inte ens behöver! Det blir bisarrt i förhållande till att det samtidigt är så många som skulle få det så mycket bättre om de bara fick lite mer.

 

Att ha en sådan värld känns verkligen som en dubbel förlust.

 

Det vi har velat förmedla med den här bloggen är att den bestående lyckan oftast kommer av gemenskap, att ge och få kärlek, att göra gott mot andra och att varje människa får känna att de har en meningsfull uppgift i livet. Inget av detta kräver att vi misshandlar jorden på det sätt som vi gör idag. Istället tror jag att vi alla skulle må så mycket bättre om vi skulle respektera allt liv som Tellus ger oss. Att leva i harmoni med naturen istället för att se oss som skilda från den. Att se till att alla människor får en chans att tillgodose sina grundläggande behov så att de också kan få leva. Och att låta den biologiska mångfalden återhämta sig och få chans att blomma igen.

 

En verklighet som denna skulle kännas som vinst rakt igenom!

 

 

 

Detta inlägg kommer tyvärr att bli vårt sista här på HappyHappy. Bloggen har varit en del av ett skolprojekt och tiden har runnit förbi allt för fort. Vi som har suttit bakom tangenterna har haft några fantastiskt roliga och lärorika veckor tillsammans i processen, det har varit en hel del leenden och en massa skratt kan erkännas. Och vi är ytterst glada över att ha haft er på besök kära läsare!

 

Men innan vi säger tack och hej från oss så skulle vi bara vilja avsluta med att säga att det är ju faktiskt inte så rackarns komplicerat det här med lycka, det är ju egentligen ganska lätt. Mer glädje, mer kärlek och mer lycka. Till naturen, till djuren och till människorna. Så låt oss tillsammans skapa en vackrare värld för alla. Tack på förhand.

 

Stay happy!


En träff med Psykologen

 

I fredags träffade vi (Aleks och Fathi) en psykolog angående våra mentala tillstånd. Skämt åt sido, vi ville få ett nytt perspektiv på vad lycka var för något, från någon som just arbetade med människor som har problem i sina liv, och vad han upplevde vara verklig lycka. Vi träffade Åke Pålshammar, utbildad neuropsykolog. Pålshammar påpekade att människor kommer väldigt långt i sina liv bara genom att ha goda relationer till vänner, familj och bekanta. Materiella saker som man unnar sig bidrar enbart till en kortvarig lycka, som hjärnan så småningom vänjer sig vid, och därmed inte upplever som ”lycka” en längre tid. Att utföra aktiviteter tillsammans med andra människor hade däremot påvisats vara glädjande under en längre period för människor i allmänhet. Självklart är vi alla olika då vi inte delar samma intressen och personligheter, men många kan finna lycka för stunden genom att exempelvis koppla av till musik, ta ett glas vin, eller bara gå en promenad i skogen med någon man tycker om. Pålshammar menar att delad lycka är dubbel lycka.

Givetvis finns det undantag i våra samhällen. Alla känner vi, eller vet om någon ”spänningsökare”. En person som ständigt måste uppleva spänning för att tillfredsställa sina lyckobehov. Pålshammar menade att sådana människor, tillsammans med människor som konstant måste shoppa och konsumera, kan kopplas till så kallad ”otrygg barndomsanknytning”. Människor med en trygg barndomsanknytning har lättare att känna ett lugn och en tillfredsställelse av att bara leva i sin vardag. Gemensamt för alla som har en ”otrygg barndomsanknytning” är att de har ett hål inom sina känslor. Väldigt ofta spåras sådana hål till barndomen och kan vara olika stora för olika människor. Omedvetet kommer dessa människor i sina äldre liv försöka ”fylla upp” dessa hål. Vissa gör det genom att konstant söka spänning, andra gör det genom att till exempel försöka dra åt sig uppmärksamhet, på ett eller annat sätt. Sådana människor har helt enkelt lättare att dras åt den tillfälliga lyckotillfredställningen än andra. Faktum är att väldigt många människor i Sverige, och övriga världen för den delen, hör till denna grupp.

Alla vill väl vinna en förmögenhet på lotto? Skulle inte allt bara bli bra med våra liv då? I själva verket visar statistik att den som vinner ett miljonbelopp och en person vars båda ben blivit amputerade, är lika lyckliga ett år efter händelsen. Hjärnan är en mästare på att anpassa sig till det som råder helt enkelt. Det tar olika lång tid beroende på händelse och individ, men anpassningsförmågan är i slutändan ett faktum.

Pålshammar menar vidare att man kan bestämma sig för att bli lycklig. Det är fåtal personer som är bra på det, men man kan träna upp en speciell ”förmåga” i hjärnan som i sin tur förenklar att se positivt på saker man egentligen inte tycker om. Det är svårt att förklara hur en sådan förmåga skulle kunna läras in, men det handlar i det stora hela om att lära sig att ständigt hitta små glädjemoment i sin vardag. Att försöka vända negativa tankesätt till positiva genom att hitta någon nytta, eller något välbehag i det där tråkiga som man ändå måste göra. En sådan förmåga kan dessutom hjälpa en att hantera stressfulla situationer som annars skulle upplevas som obehagliga.


En liten guide i miljömärkningsdjungeln

Svanen är en nordisk miljömärkning som visar att varorna belastar miljö & människors hälsa så lite som möjligt under hela livscykeln, från råvara till avfall. Svanenmärkningar ställer också krav på kvalitet och funktion. Svanenmärket drivs utan vinstintresse på uppdrag av regeringen.

Källa: Svanen

 

 


 

Bra Miljöval är Naturskyddsföreningens egna märke och är ett av föreningens främsta verktyg för en bättre miljö. Genom att välja produkter märkta med Bra Miljöval gynnar du miljöanpassade produkter och därmed även miljön. Bra miljövals kriterier utgår från ett helhetsperspektiv och ställer krav på både råvaror, kemikalier som används vid produktion, utsläpp och energi och man tittar även på vad som händer med produkten efter användandet. Kriterierna utgår även från Naturskyddsföreningens kunskap om miljöfaror.

Källa: Naturskyddsföreningen

 

 


 

GOTS - Global Organic Textile Standard är en standard som introducerades 2006 med mål att harmonisera de olika miljöstandarder som finns globalt för textilier. Märkningen innefattar krav på de ekologiska råvarna och ställer även krav på tillverkningsprocessen. GOTS har två standarder/märkningar som kräver minst 95% eller 70% certifierad ekologiska fibrer. Syftet med GOTS är alltså att kunna erbjuda och försäkra konsumenten i valet för ekologisk textil.

Källa: Global Organic Textile Standard

 

 


Krav-märket står för Bra miljö, God djuromsorg, God hälsa och Socialt ansvar.KRAV är Sveriges mest kända miljömärkning för ekologisk mat. Märkningen utgår från den ekologiska grunden och ställer dessutom höga kvalitétskrav på bland annat god djuromsorg, socialt ansvar och minskad klimatpåverkan. KRAV-certifierad mat odlas utan kemiska bekämpningsmedel och innehåller inga naturfrämmande tillsatser. KRAVs regler siktar mot en hållbar produktion och låg klimatpåverkan. Därför får kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel eller genmodifierade organismer (GMO ) inte användas. KRAVmärkningen tar också hänsyn till djurens välmående, människors arbetsvillkor och mänsklig hälsa.

Källa: KRAV

 

V


Dagens fråga


Att tänka om

Minns ni i början av denna blogg skrev vi alla om vad lycka var för oss själva. Vi alla pratade om nära och kära. Men om jag gillar andra saker med. Exemplevis så är jag tokigt förtjust i vinter. Ge mig frost, snö, is, storm, metervis med snö. Snö snö snö! Att åka skidor kan vara bland det bästa som finns. Helst galet fort också. Då är jag lycklig.

Men så i vintras fick jag en ny upplevelse. Det där tråkiga som min mamma gillar så mycket men som jag hade undvikt för det går på tok för långsamt. Jag pratar om längdskidor. I alla år har jag tyckt det var långsamt och trist. Tills jag i vintras testade på det och visst är det en helt annan sak än att åka utför, men det är så himla härligt. Det är vackert, man kan prata med sin kompis bredvis i spåret, lyssna på musik eller bara åka tyst för sig själv. Sen kan man ju åka snabbt på längden med, men så duktig är inte jag... Jag har alltid åkt i skidbackar med lift, man sätter sig bekvämt till rätta och vips så är man uppe på toppen i en pistad backe.  I vintras testade jag på att topptura, att gå med stighudar upp på toppen. Det är galet jobbigt men det är värt varenda svettdroppe för när man väl är uppe på toppen har man verkligen förtjänat varenda sväng nerför.

Vad jag vill säga med det här är att vi är så vana att göra som vi alltid har gjort att vi inte inser att vi kan göra ungefär samma sak men på ett annat sätt.  Jag tror på att en annan värld är möjlig. Bara man inser att så som vi lever idag inte är det bästa och enda alternativet.

Vi har konstaterat tidigare att fastän den ekonomiska tillväxten ökar så blir männsikor inte lyckligare i Sverige. Snarare tvärtom. Politiker pratar utanförskap och svenskarna är vålmående som mår dåligt trots vi har det så bra. Jag tror mycket har att göra med stressen i samhället. Att eftersom samhället alltid strävar efter tillväxt gör det så att vi männsikor också tror att ekonomisk tillväxt är bra.  Så vi börjar stressa för att hinna mer för att köpa mer för att se mer för att uppleva mer för att resa för att kunna berätta vad man gjort och så rullar det på.

Jag tror helt enkelt vi måste finna nya värden och framför allt stressa mindre. Få ett samhälle som har ett lugnare tempo där saker och ting får ta den tid det tar.

Mitt dröm är att inte jobba 5 dagar i veckan 8 timmar per dag. Min dröm är att jobba kanske 32 timmar i veckan med något som är stimulerande för att sedan ha tre dagar i veckan åt mig själv, min familj och mina vänner. Att ha tiden att få utvecka sig själv, engagera sig åt något man brinner för och göra nytta.  För jag tror inte meningen med livet är att jobba i hjäl sig.  Jag tror att vi blir lyckligare med människor omkring oss, att känna gemenskap och att hjälpa andra.  Att inse att det finns andra värden i livet än det som går snabbt och häftigt. Att göra något av egen maskin är ger så mycket mer känsla. Att stå högst upp på en topp och veta att jag gick hit upp själv känns i hela kroppen, hjärtat och leendet är från öra till öra.


Miljösmart med eco-kläder från kina?

Idag finns det en hel uppsjö med olika miljömärkningar såsom KRAV och Svanen på både kläder, smycken, mat, leksaker, och inredning och ”trenden” kring att handla ”miljösmart” verkar bara öka. I ett senare inlägg kommer du kunna läsa om några olika märkningar och dess innebörd. Innan vi slänger ut den informationen till er vill jag poängtera att det inte räcker med att handla massvis med miljövänliga saker. Jag hör till den gruppen människor som tror att ett hållbart samhälle kräver mer än ett varumärke som talat för att vår konsumtion är bra för miljön. "Ett par extra jeans till garderoben kan aldirg vara bra för miljön", det är lite så jag tänker. Det största problemet ligger nämligen i mängden vi konsumerar. Självklart är det bra om du handlar miljövänliga alternativ men jag har känslan av att många idag tycker att de gör miljön en tjänst när de handlar något som har en miljömärknings-lapp på sig och vi tänker därför inte på de faktiska konsekvenserna kring vår konsumtion. En vara tär fortfarande på miljön när den har en miljömärkning, skillnaden är den att avtrycken blir lite mindre men de finns fortfarande där och min poäng här är alltså att vi inte kan rädda världen genom att handla ”miljösmarta” produkter. Det krävs mer än så. Och det kräver framförallt mänskligt engagemang.

 

Ekonomisk tillväxt är idag samhällets ideal och kort sagt innebär det att dagens politik går ut på att vi människor ska få det bättre ekonomisk ställt. Vi har i tidigare inlägg skrivit om välfärd och välstånd, om skillnaden mellan dessa och att vi idag tycks mäta lycka i ekonomiska termer. Det här ekorrhjulet har vart i snurr i många år och jag tror att det är därför som vi har så svårt att se hur det här systemet faktiskt påverkar världen. Och det är också därför som det är så svårt att ändra det. I det senaste inlägget kunde ni läsa om rättvisa och orättvisa, om hur vår konsumtion påverkar människor över hela världen och mitt budskap är på ett vis en fortsättning i samma spår. Min poäng är helt enkelt att även om det finns massor av märkningar som visar att varan ska vara miljövänlig och rättvis så är fortfarande grundtanken att vi ska köpa dessa varor och genom att göra det gynnar vi företagens vinst och så även tanken kring ekonomisk tillväxt.

 

Det skulle krävas en hel uppsats för att reda ut den här omöjliga verklighet och att komma fram till en verklig lösning på problemet kräver tid och utrymme. Jag vill dock att ni ska veta och förstår att vi som konsumenter har en otroligt stor makt att påverka. Små skillnader för oss kan göra stor skillnad i systemet. Vi behöver bara samarbeta, sprida kunskap och reflektera kring vårt beteende. Nästa gång du köper en eco-märkt tröja på H&M som är ”made in China” kan du väl fundera lite kring vem som har sytt den, hur mycket han eller hon fick för att göra tröjan till din samling och fundera gärna över hur miljösmart det är att köpa en ekologisk tröja från andra sina världen. Hur många vändor kring jorden har inte tyget, paljetterna och knapparna på tröjan åkt innan de hamnar i din garderob.


Mina bästa dagar är de när magen är full av lycka


"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka." - Albert Einstein


Vad är rättvisa?

”Fy fan, vad orättvis!”

 

Alla kan nog tänka tillbaka på ett tillfälle då man känt sig orättvist behandlad av livet. Att allt man hoppats på går fel.

 

Jag tror faktiskt att man behandlar känslan av orättvisa lite på samma sätt som känslan av olycka. I alla fall gör jag det. Känslan av att inte vara lycklig blir som mest påtaglig när man inte har det man är van vid att ha. När det blir otryggt, eller inte som man hoppats. Och detsamma med orättvisor. För jag reflekterar aldrig över hur otroligt rättvist behandlad jag är, förutom i de stunder då denna rättvisa tillvaro rycks ifrån mig.

Jag har än så länge klarat mig under livets gång utan några större motgångar. Detta gör det mycket enklare att stå passiv kvar i mina varma vinterskor, bli hämtad i snöstormen av en bil med sätesvärmare samtidigt som jag vet att jag kan laga min favoriträtt när jag kommer hem. Och bättre mår jag när jag vet att mina grönsaker är närproducerade, för då får min själ lite ro. Jag gör ju faktiskt det jag kan för att göra vår planet till en lite bättre plats. Jag gör något för de främlingar som far illa, eller den natur som förstörs någonstans långt, långt borta.

 

Men sanningen som är läskig att höra är ju den att -  så länge jag fortsätter att leva så oförskämt bra som jag gör (oförskämt är just vad det är, när vi vet hur ont det gör för så många andra i denna värld) så kommer inte min enda närodlade gurka eller mitt ekologiska kaffe som har skickats hit från Brasilien göra någon stor skillnad.

I mina ögon är rättvisa synonymt med lycka i många fall. Och om delar av vår befolkning och planet blir orättvist behandlade, så är det grund till att vår värld blir allt olyckligare. Och det är viktigt att vi börjar se, och bekämpa detta.

 

Något som idag gör mig väldigt ledsen är att se när stora företag från industriländer utnyttjar länder som vill utvecklas till det bättre. Många u-länder samarbetar på det sätt de kan, och i många fall är det mest attraktiva deras billiga arbetskraft. Även om de blir indragna i ett samarbete som kanske kan leda till fler, så måste de förbli attraktiva (genom att t.ex. hålla sina priser nere) för de stora företagen. Annars kan de välja ett annat land att samarbeta med. Om inte företagen handlar etiskt så kan detta bli en ond cirkel, och inte ett dugg rättvist.

 

Men det vi inte får glömma är, t.ex. när det kommer till företag, att de behöver konsumenter för att gå runt. Och vad är vi om inte konsumenter? Så hur vi handlar och varför kan har en stor inverkan på hur andras livsförhållanden ser ut. Vi skapar den värld vi lever i och kan därför också hjälpa till att göra den lite rättvisare – och lite lyckligare. Om än med små medel!


Om behov och begär, del 2

För ett par dagar sedan skrev jag om beroenden. Om socker och prylar. Om hur socker är min svaga punkt och om hur lätt det kan vara att falla när man väl tagit det första steget på osäker mark. Om hur de snabba lyckokickarna gång på gång vinner över mitt sunda förnuft. Kastar vi all naturvetenskap med synapser och belöningshormon åt sidan finns det ett annat fenomen jag vill ta upp i relation till beroenden. Det benämns shifting baselines och handlar om att vår uppfattning om vad som är "normalt" förändras i takt med att vår omgivning gör det. Vi blir oförmögna att uppmärksamma förändringar. Man kan gång på gång ställa sig frågan: "Var det där verkligen nödvändigt?" Ytterligare ett steg tillbaka och man fattar inte riktigt hur det hände. Hur man tillät att behandla sina begär som om de vore behov.

 

I boken Design för hållbar utveckling skriver författaren Ann Thorpe om hur behov tillfredsställs på olika sätt i olika tider och i olika kulturer. Försörjning, skydd, känslor, förståelse, delaktighet, fritid, skapande, identitet och frihet presenteras som nio kategorier av mänskligt behov och hon skriver att "mänskligt välbefinnande uppstår när dessa underliggande behov är framgångsrikt och konstruktivt tillgodosedda".

 

Hur blir behoven då tillgodosedda? Hur går människor tillväga, genom att vara, ha, göra och interagera för att uppnå välbefinnande? Är välbefinnande förresten detsamma som lycka?

 

Vidare hänvisar Thorpe till studier om vart människor vänder sig för att finna lyckan, vilka visar att lyckan ofta finns när människor söker inom sig själva. Pengar och materiellt välstånd visar sig sällan bidra till välbefinnandet när de för överlevnaden mest grundläggande behoven är uppfyllda. Lite mat och ett hem. Minns ni Tim Jackson och graferna?

 

Jag vill gärna säga att hållbara handlingar skapar hållbar lycka. För många kakor är inte hållbart för den fysiska hälsan och inte tusan gör de en lycklig. För många prylar är inte hållbart för jordens resurser och jag tvivlar på att lyckan de ger är vidare hållbar.

 

Men, som Thorpe skriver, behov tillfredsställs på olika sätt i olika kulturer och i olika tider. Innebär det att vi kan försvara ett överdrivet konsumerande i dagens Sverige för att det är en del av vår kultur och därför något som gör oss lyckliga? Har fenomenet shifting baselines något att göra med din uppfattning av lycka?

 

Vad tror du?

 


Alla kan spela luftgitarr

Testa, så här dagarna innan den tjugofemte.

Välfärd och välstånd

Kan man då mäta hur ett land mår? Är det ens möjligt? Jag gick vilse i djungeln av alla olika mått som finns så först och främst måste termerna redas ut.


BNP, brutto national produkt, är en term jag tror många känner till. BNP mäter det materiella välståndet i ett land och är ett värde på alla varor och tjänster producerat i ett land under en viss period, vanligtvis ett år. Det ger en grov bild på hur rikt ett land är och hur den ekonomiska tillväxten ser ut.  Detta mått har dock brister, exempelvis spelar det ingen roll vad transaktionen innehåller. Det vill säga att kostnader för olyckor, brott och naturkatastrofer värderas lika med kostnader för hälsovård, utbildning och kollektivtrafik. BNP visar ingenting om en naturresurs storlek utan bara dess flöde, dvs att ett land kan helt tömma en naturresurs och få en positiv utveckling i BNP.


Vålstånd är ett ekonomiskt mått och kan jämnställas med rikedom, förmögenhet och levnadstandard.


Levnadstandard är ett välfärdsmått på invånarnas ekonomi och levnadsförhållanden och mäts vanligtvis i BNP per capita ( BNP delat på antal invånare i ett land)


Välfärd är social trygghet eller skyddsnät som stat, landsting och kommun tillhandahåller för individens trygghet vid ex sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Välfärd kan även skiljas mellan materiella och mental välfärd. Materiell välfärd är t ex ekonomiska resurser och förväntad livslängd. Mental välfärd skulle kunna vara välbefinnande, lycka och livstillfredställande.


Välfärd kan även ses som ett samlingsnamn för levnadsförhållande där man räknar in ekonomi, hälsa, utbildning och bostadsförhållande etc.


Ett sätt att jämnföra välståndet i olika länder är HPI, Human Development Index, som är en sammanvägning av både förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP. Det finns en hel rad av fler olika mått som tagits fram för att försöka mäta ett lands välfärd. En del mått prioterar miljöfaktorer medan en del mått  har prioterat  hälsa och välmående främst. Filosofen Bengt Brüle vid Göteborgs univeristet har forkat mycket om lycka och han skriver i sin bok Lycka och Lidande att man kan säga att kopplingen mellan BNP och lycka är stark i fattiga länder men svag i rika länder. I Sverige nådde vi dagens lyckonivå någon gång i slutet av femtiotalet. Trots att BNP har fortsatt öka har inte lyckonivåerna gjort det.


Så varför strävar vi fortfarande om att öka vår BNP och den ekonomiska tillväxten om vi ändå inte blir lyckligare? Kan vi inte börja nöja oss med det vi har idag? Kan vi inte börja nöja oss och istället börja hjälpa andra länder med deras utveckling?


För är det inte så att det är kul att få, men det är ännu roligare att ge?


skratta mera, det är gratis!


Hanna och lyckan

Hennes namn är Hellquist, Hanna Hellquist.

 

Fina, underbara och alldeles förträffliga Hanna. Den där kvinnan som säger vad hon tycker och gör det på ett sådant ärligt och härligt sätt att det är svårt att inte falla pladask för hennes fina själ. Tog jag i lite för mycket nu? Nej. Hon är fantastique. Punkt och slut.

 

När vi i uppstarten av bloggen pratade om dess innehåll diskuterades det ivrigt om olika intressanta människor vi tyckte det skulle vara trevligt att prata med utifrån perspektivet lycka. Hannas namn nämndes tidigt i och med hennes, relativt nyligen, tv-sända program Jakten på lyckan hade visats. Perfekt tänkte vi. Henne vill vi ha!

 

Jakten på lyckan är ett program som sändes på SVT under våren 2011. I det följer vi Hanna i hennes försök att ta reda på vad som gör oss lyckliga och om det är något vi kan lära oss att bli. I sin jakt på kunskap reser hon runt i Sverige för att prata med olika människor om deras syn på och tankar kring vad som gör dem lyckliga.  Och för de som inte känner till Ms. Hellquist sedan tidigare, är Jakten på lyckan inte det enda Hanna har gjort i den mediala sfären. Hon har ett jobb på P3 där lyssnare varje vardagsmorgon kan höra hennes röst, tillsammans med Martina Thun och Kodjo Akolor, i det populära Morgonpasset. Hanna är även krönikör för tidningen Dagens Nyheter.

 

Så, med den gedigna bakgrunden, att ha fått möjligheten att undersöka lycka på så nära håll, vem hade kunnat vara en bättre person att prata med? Inte många tyckte vi och startade en mailkonversation med Hanna som utmynnande i följande frågor och svar:

 

Lycka är ju ett otroligt stort begrepp så därför undrar vi om du, Hanna, kan nämna tre ord med vilka du förknippar  lycka.

Djur, kärlek och trygghet.

 

Hur kom det sig att du valde att göra tv-programmet Jakten på lyckan?

Jag ansåg att det skulle vara roligt att granska lyckoindustrin, och spännande att prova på teve. Jag har ju jobbat med radio så länge så jag ville testa ett annat medium.

 

Skulle du vilja vara lycklig jämt och ständigt? Varför, varför inte?

Spontant säger jag JA. Vem vill inte vara lycklig JÄMT? Men frågan är om det går, om man kan känna lycka utan att känna sorg eller olycka, eller för all del likgiltighet. Det tror jag inte. Så svaret får väl bli nej, för det är den enda förutsättning att kunna känna lycka ibland.

 

Kloka ord från en klok kvinna!

 

Ps. Hanna, vi älskar dig! Ds.


Välvilja och godhet...

För inte så länge sen ställde jag mig själv frågan ”Hur uppfattar jag den värld och det samhälle vi lever i idag?”. De första tankarna jag fick var att den är korrupt, opålitlig och svår föränderlig. Att dem flesta människor är själviska och enbart handlar för sin egen eller sina närmstas vinning, och att det är svårt att få igenom en förändring. Det här är en ganska dyster uppfattning, det kan säker ha något att göra med att den dagen inte gick så bra som jag velat. Hur som helst kom jag ganska snabbt i underfund med att det inte alls är min egentliga uppfattning. Visst kan man känna en slags hopplöshet över världen och samhället ibland, speciellt med tanke på det som skildras genom inslag och reportage i media. Men trots denna tidiga dysterhet fylldes min senare tankegång av ljus, när jag kom att tänka på det goda som finns i människor. Då pratar jag inte om något luddigt och abstract utan det konkreta och synliga. Jag pratar om tonårskillen på den proppfulla morgon bussen som ger sin sittplats till den åldriga damen eller busschauffören som med ett stort och glatt leende hälsar dig välkommen på bussen. Jag pratar om personer som hjälper varandra på olika sätt; som att hitta i en butik eller i en ny stad, när man har punktering på bilen eller problem med motorn eller att bära resebagaget på och av bussen. Det jag pratar om helt enkelt är människor som för varandra är fullkomliga främlingar men ändå gör goda gärningar utan att förvänta sig någonting tillbaka.

 

Jag tror att det är dessa människor som gör världen lite mindre hopplös. Det behöver inte vara något stort, utan en simpel akt som att ge bort sin sittplats på bussen till någon som ser ut att ha en sämre dag än dig kan förgylla den personens dag, eller vecka för den delen.

 

Vill ni ha förslag på vad man kan göra? Kolla in de här sidorna:

http://www.randomactsofkindness.org

http://www.helpothers.org/?gclid=CM7_rK-xu6wCFYO_zAodkx5kow

 

 


Ibland behöver man en påminnelse om vad som faktiskt är viktigt!


Att jaga lyckan

Träna dig lycklig, ät dig glad och skratta dig frisk. Veckotidningarna fullständigt överöser oss med knep som ska göra oss lyckliga. På nätet kryllar det av livsstilsbloggar som visar upp ”det perfekta livet” där tjejerna beskriver hur mysig shoppingrundan med bästa kompisen var eller hur romantiskt underbar weekendresan med pojkvännen var. Serier på tv visar upp samma bild av lyckliga, framgångsrika, vältränade, snygga och roliga människor som lever ett liv fullt med perfektion, lyx och spänning. Media fullständigt överöser oss med bilder som visar upp dagens ideal, ett ideal som inte bara handlar om yta och utseende utan som minst lika mycket handlar om framgång och välbefinnande. Jag skulle vilja påstå att det nästan har blivit en trend att vara lycklig. Vår uppskruvade bild på vad lycka egentligen är tenderar därför att göra oss olyckliga.

 

I vår stressade värld är det nog många som glömmer bort att lycka till stor del handlar om att kunna känna lugn och välbehag även när man inte gör något. Och jag är inget undantag, verkligen inte. Jag var tidigare fast i det där träsket. Jag jobbade heltid på veckorna och på kvällarna ville jag helst hinna med att både träna och hänga med en kompis. Helgerna skulle vara maxade med idolmys på fredagen, en shoppingtur på lördagen, fest på kvällen och sen på söndagen då skulle jag äntligen ta det lite lugnt. Det var inget konstigt i det. Det var ju så mitt liv skulle se ut. Jag är ju ung så varför skulle jag inte orka?

 

Jag tror inte att jag är ensam om att ha levt på det sättet och det är också därför jag skriver det här. Jag tror nämligen att det är viktigt att ta en paus ibland, dra ner hastigheten och fokusera på sitt inre välmående. Att vara lycklig förknippas idag med att lyckas. Ju mer man lyckas klämma in på veckans sju dagar desto lyckligare framstås du vara. Ett restaurangbesök tenderar till exempel att värderas högre än en middag hemma. En shoppingrunda verkar roligare än en heldag i trädgården. Att tillbringa sin semester på annan ort ses som en själklarhet och att avstå från en fest bara för att man känner för det accepteras sällan. Listan på dessa saker kan göras lång och jag förundras över hur blinda vi är. Jag menar till och med yoga och avslappningsaktiviteter har blivit något som folk försöker få in i kalendern. Nu förväntas du alltså inte bara vara lycklig utan du ska också göra allt för att inte vara stressad. Hur absurt är inte det? Dra ner tempot lite och du behöver inte klämma in en timmes yoga i en redan fullspäckad vecka. Det är okej att ta det lugnt hemma. Och då menar jag inte bara på söndagen. Chilla lite och du får mer tid för dig själv, din familj och dina vänner. Fokusera på det som får dig att dig att må bra och våga säg ifrån. Att stressa fram lyckan känns bara dumt.


Lycka mitt i kommersen

Vi cyklade tvärs genom Uppsala för att fråga vad Svenska kyrkan numera gör i Gränby Centrum. Hur det är att prata andliga frågor mitt i ett konsumtionsmecka.

”Här finns det mer plats för shopping, hälsa och gemenskap!” Gränby Centrum hälsar oss varmt välkomna.

När vi tar den sista rulltrappan upp och möts av kyrkans ljusa lokaler med stora fönster får vi känslan av att vi är på väg upp i himlen. Kyrkans lokaler består av fyra rum. Vi går en vända för att se oss omkring. Stillhetens rum är ljust och rymligt. Vi passar på att slå oss ner i de stora röda fåtöljerna med inbyggda högtalare. De står vända ut mot ljuset vid de stora panoramafönstrena och vi konstaterar, att där skulle vi kunnat sitta hela eftermiddagen, omgivna av orgelmusiken och med blicken ut mot naturen. Och försöka tänka bort den enorma parkeringen som möter blicken innan den når bort till träden på andra sidan vägen.

Foto: Gränby Centrum

Känslan av att vara mitt i kommersen infinner sig dock inte. Kyrkans lokaler är belägna på centrets tredje våning, den nybyggda våningen för kropp och själ som kyrkan delar med bland annat ett spa och ett gym. Det är inte många som hittar upp dit, berättar Eva, som hoppas på fler besökare när ombyggnationerna är klara.

För hon anser att kyrkan behövs här, för att verka som en motvikt till shoppinghysterin på de andra våningarna och erbjuda själavård för den som mist balansen i livet. Har man tappat balansen är det lätt hänt att man vänder sig till den snabba tillfredsställelsen och söker den ihåliga lyckan i shoppingen. Eva talar mycket om just balans och att alla behöver någonting att leva för. Ett starkt fäste i livet.  Så länge man har sina basbehov tillfredsställda är lyckan något man skapar själv och ingenting som går att köpa. På samma sätt menar hon att pengar inte gör oss lyckligare, för träfracken som vi till sist sätter på oss har inga fickor.

Eva Noréus Foto: Svenska kyrkan

 

På väg till Gränby Centrum var vi fortfarande skeptiska till idén med en kyrka mitt bland alla butiker; varför ska kyrkan locka till konsumtion? Men efter besöket förstod vi att det behövs olika motvikter för att hjälpa människor att finna balansen i livet.

 

Värmen vi fått från samtalet med Eva följer med oss när vi tar rulltrappan ned från himlen. Bland de sju miljoner besök Gränby centrum får varje år känner vi oss utvalda när skylten vid utgången säger "Vi saknar dig redan!"

 


Om behov och begär, del 1

"Lite mat och ett hem, ett glas vin och en vän". Må vara att det är töntigt att citera Winnerbäck men den här meningen fyller mig med ett lugn och en trygghet.

 

Det är inget moraliserande över våra grundläggande behov han vill förmedla, Lasse. Inte jag heller. Men jag skulle vilja reflektera kring vad ett behov är och när även det vi uppfattat som ett överflödigt begär blir ett behov.

 

"…ett glas vin och en vän". Trots lyckan jag kan känna av den där första avlägsna dimman efter ett halvt glas vin är det ingenting jag behöver. Inte för min överlevnads skull och kanske inte för mitt välbefinnandes skull. Men för att det är trevligt, smakar gott och sätter den där lilla guldkanten på tillvaron.

 

Sen är jag ju svag för sötsaker. När jag var yngre var det lite förbjudet, absolut ingenting som hörde vardagen till och jag kunde gå och längta en hel vecka efter en viss dag då jag bestämt mig för att köpa lördagsgodis eller baka en kaka. Nu för tiden är jag ganska liberal på den fronten och kan ge mig själv lördagsgodis sju dagar i veckan om jag vill. Det har omärkligt smugit sig in i min vardag och gett min hjärnas belöningscentrum uppfattningen att socker är något jag behöver för att överleva.

 

Dumma socker.

 

Det ger en snabb kick av lycka och darriga händer men sänker humöret lika snabbt efteråt. Då är man där nere igen. Eller så tar man en kaka till och håller sig där uppe.

 

Ungefär som när man känner sig lite nere och tar en runda på stan, går in på Monki-rean och lägger ytterligare ett linne till samlingen som redan har ont om plats i garderoben. Det ser ju så rätt ut när det sitter på. Men efter nån timme har man glömt vad som var så speciellt med det.

 

Jag undrar vad som hände. När blev jag sockerberoende och när blev vårt samhälle prylberoende? Jag har inte träffat någon som anser sig bli lycklig av fler och fler prylar, förutom just de där speciella sakerna man gått runt och tänkt på och kan glädjas åt länge. Precis som den där kakan man lägger ner kärlek i och långsamt njuter en bit av.

 

En, sa jag.

 

För just där, på en härligt lagomt måttlig nivå tror jag att lyckan är närvarande. Utöver vad mitt sunda förnuft säger finns det även omfattande undersökningar som säger ungefär samma sak. Några exempel finns att hitta i ekonomen Tim Jacksons Välfärd utan tillväxt; han presenterar bland annat en graf som visar förhållandet mellan människors inkomst och grad av livstillfredsställelse. Grafen visar att människors grad av lycka tycks öka med inkomsten upp till en viss nivå. Siffrorna är inte det väsentliga här, utan det faktum att kurvan efter en viss inkomstnivå planar ut, där människor tjänar mer och mer pengar utan att må bättre.

 

Vad har då dessa begär för betydelse för lyckan? Vad är lycka förutom lite mat och ett hem?

 

Skriv och berätta vad du tänker. Och hoppas du har en fin söndag.

 

 


RSS 2.0