En träff med Psykologen

 

I fredags träffade vi (Aleks och Fathi) en psykolog angående våra mentala tillstånd. Skämt åt sido, vi ville få ett nytt perspektiv på vad lycka var för något, från någon som just arbetade med människor som har problem i sina liv, och vad han upplevde vara verklig lycka. Vi träffade Åke Pålshammar, utbildad neuropsykolog. Pålshammar påpekade att människor kommer väldigt långt i sina liv bara genom att ha goda relationer till vänner, familj och bekanta. Materiella saker som man unnar sig bidrar enbart till en kortvarig lycka, som hjärnan så småningom vänjer sig vid, och därmed inte upplever som ”lycka” en längre tid. Att utföra aktiviteter tillsammans med andra människor hade däremot påvisats vara glädjande under en längre period för människor i allmänhet. Självklart är vi alla olika då vi inte delar samma intressen och personligheter, men många kan finna lycka för stunden genom att exempelvis koppla av till musik, ta ett glas vin, eller bara gå en promenad i skogen med någon man tycker om. Pålshammar menar att delad lycka är dubbel lycka.

Givetvis finns det undantag i våra samhällen. Alla känner vi, eller vet om någon ”spänningsökare”. En person som ständigt måste uppleva spänning för att tillfredsställa sina lyckobehov. Pålshammar menade att sådana människor, tillsammans med människor som konstant måste shoppa och konsumera, kan kopplas till så kallad ”otrygg barndomsanknytning”. Människor med en trygg barndomsanknytning har lättare att känna ett lugn och en tillfredsställelse av att bara leva i sin vardag. Gemensamt för alla som har en ”otrygg barndomsanknytning” är att de har ett hål inom sina känslor. Väldigt ofta spåras sådana hål till barndomen och kan vara olika stora för olika människor. Omedvetet kommer dessa människor i sina äldre liv försöka ”fylla upp” dessa hål. Vissa gör det genom att konstant söka spänning, andra gör det genom att till exempel försöka dra åt sig uppmärksamhet, på ett eller annat sätt. Sådana människor har helt enkelt lättare att dras åt den tillfälliga lyckotillfredställningen än andra. Faktum är att väldigt många människor i Sverige, och övriga världen för den delen, hör till denna grupp.

Alla vill väl vinna en förmögenhet på lotto? Skulle inte allt bara bli bra med våra liv då? I själva verket visar statistik att den som vinner ett miljonbelopp och en person vars båda ben blivit amputerade, är lika lyckliga ett år efter händelsen. Hjärnan är en mästare på att anpassa sig till det som råder helt enkelt. Det tar olika lång tid beroende på händelse och individ, men anpassningsförmågan är i slutändan ett faktum.

Pålshammar menar vidare att man kan bestämma sig för att bli lycklig. Det är fåtal personer som är bra på det, men man kan träna upp en speciell ”förmåga” i hjärnan som i sin tur förenklar att se positivt på saker man egentligen inte tycker om. Det är svårt att förklara hur en sådan förmåga skulle kunna läras in, men det handlar i det stora hela om att lära sig att ständigt hitta små glädjemoment i sin vardag. Att försöka vända negativa tankesätt till positiva genom att hitta någon nytta, eller något välbehag i det där tråkiga som man ändå måste göra. En sådan förmåga kan dessutom hjälpa en att hantera stressfulla situationer som annars skulle upplevas som obehagliga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0