Välfärd och välstånd

Kan man då mäta hur ett land mår? Är det ens möjligt? Jag gick vilse i djungeln av alla olika mått som finns så först och främst måste termerna redas ut.


BNP, brutto national produkt, är en term jag tror många känner till. BNP mäter det materiella välståndet i ett land och är ett värde på alla varor och tjänster producerat i ett land under en viss period, vanligtvis ett år. Det ger en grov bild på hur rikt ett land är och hur den ekonomiska tillväxten ser ut.  Detta mått har dock brister, exempelvis spelar det ingen roll vad transaktionen innehåller. Det vill säga att kostnader för olyckor, brott och naturkatastrofer värderas lika med kostnader för hälsovård, utbildning och kollektivtrafik. BNP visar ingenting om en naturresurs storlek utan bara dess flöde, dvs att ett land kan helt tömma en naturresurs och få en positiv utveckling i BNP.


Vålstånd är ett ekonomiskt mått och kan jämnställas med rikedom, förmögenhet och levnadstandard.


Levnadstandard är ett välfärdsmått på invånarnas ekonomi och levnadsförhållanden och mäts vanligtvis i BNP per capita ( BNP delat på antal invånare i ett land)


Välfärd är social trygghet eller skyddsnät som stat, landsting och kommun tillhandahåller för individens trygghet vid ex sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Välfärd kan även skiljas mellan materiella och mental välfärd. Materiell välfärd är t ex ekonomiska resurser och förväntad livslängd. Mental välfärd skulle kunna vara välbefinnande, lycka och livstillfredställande.


Välfärd kan även ses som ett samlingsnamn för levnadsförhållande där man räknar in ekonomi, hälsa, utbildning och bostadsförhållande etc.


Ett sätt att jämnföra välståndet i olika länder är HPI, Human Development Index, som är en sammanvägning av både förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP. Det finns en hel rad av fler olika mått som tagits fram för att försöka mäta ett lands välfärd. En del mått prioterar miljöfaktorer medan en del mått  har prioterat  hälsa och välmående främst. Filosofen Bengt Brüle vid Göteborgs univeristet har forkat mycket om lycka och han skriver i sin bok Lycka och Lidande att man kan säga att kopplingen mellan BNP och lycka är stark i fattiga länder men svag i rika länder. I Sverige nådde vi dagens lyckonivå någon gång i slutet av femtiotalet. Trots att BNP har fortsatt öka har inte lyckonivåerna gjort det.


Så varför strävar vi fortfarande om att öka vår BNP och den ekonomiska tillväxten om vi ändå inte blir lyckligare? Kan vi inte börja nöja oss med det vi har idag? Kan vi inte börja nöja oss och istället börja hjälpa andra länder med deras utveckling?


För är det inte så att det är kul att få, men det är ännu roligare att ge?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0