Fathi reflekterar kring lycka

Lycka är så himla svårt, vad är lycka egentligen? Det är när man mår som bäst kanske någon säger. Ja, när mår man som bäst då? Är det när man har familj och vänner som älskar en? Det kanske är när man har hittat kärleken? När någon älskar mig för den jag är? Kanske är det när jag får det där jobbet som tillåter mig att resa så mycket som jag vill, eller är lycka så enkelt som att få möjlighet att klättra, simma eller ta en promenad i skogen?

 

För mig är nog känslan av att lyckas det bästa som finns. Att lyckas uppnå det jag har drömt om och längtat efter, att efter många timmar och mycket möda äntligen vara i mål och känna ”Yes, I did it. Nothing can stop me now”.

 

Räcker det då? Är att lyckas det som krävs för att bli lycklig? Nej, jag tror inte det är tillräckligt. Jag menar, visst är jag lycklig i den stunden men det krävs nog något mer för att lyckan ska hålla i sig. Jag skulle vilja påstå att det finns två typer av lycka. Den ena är en överväldigande och intensiv känsla av ren och skär glädje. Som när man träffar bästa kompisen för första gången på väldigt länge. När man lyckas spika den där tentan man kämpat med. Eller när man äntligen, äntligen får åka på den där semestern man längtat efter.

 

Den andra typen av lycka utrycker sig inte lika starkt, utan är nog mer en känsla av välbehag och lugn. Att veta att jag har en familj och vänner som ställer upp för mig, att göra saker som jag tycker är kul och meningsfullt. Att kunna stanna upp i den annars stressiga vardagen, ta ett djupt andetag och se allt det goda med livet. Det gör mig lugn. Men det är först när jag har haft en dålig dag som välbehaget övergår till lycka. För det är inte förens man har dippat i eländets träsk som man inser hur bra man har haft det.

 

Lycka för mig, det är när jag inser vad som betyder mest för mig, att inte låta mig dras in i onda tankar utan istället inse hur lyckligt lottad jag faktiskt är som har en så fin familj och underbara vänner. Det är när jag lyckas inse att ”OLYCKA, YOU CAN´T STOP ME NOW”.


Kommentarer
Postat av: Gösta

Det var en mycket skarpsinnig reflektion. Huruvida teorin kan tillämpas på någon annan än en redan lycklig person kan diskuteras. Jag gillade din reflektion gumman och jag önskar att olycka aldrig stoppar dig!

2011-11-10 @ 23:03:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0