Att jaga lyckan
Träna dig lycklig, ät dig glad och skratta dig frisk. Veckotidningarna fullständigt överöser oss med knep som ska göra oss lyckliga. På nätet kryllar det av livsstilsbloggar som visar upp ”det perfekta livet” där tjejerna beskriver hur mysig shoppingrundan med bästa kompisen var eller hur romantiskt underbar weekendresan med pojkvännen var. Serier på tv visar upp samma bild av lyckliga, framgångsrika, vältränade, snygga och roliga människor som lever ett liv fullt med perfektion, lyx och spänning. Media fullständigt överöser oss med bilder som visar upp dagens ideal, ett ideal som inte bara handlar om yta och utseende utan som minst lika mycket handlar om framgång och välbefinnande. Jag skulle vilja påstå att det nästan har blivit en trend att vara lycklig. Vår uppskruvade bild på vad lycka egentligen är tenderar därför att göra oss olyckliga.
I vår stressade värld är det nog många som glömmer bort att lycka till stor del handlar om att kunna känna lugn och välbehag även när man inte gör något. Och jag är inget undantag, verkligen inte. Jag var tidigare fast i det där träsket. Jag jobbade heltid på veckorna och på kvällarna ville jag helst hinna med att både träna och hänga med en kompis. Helgerna skulle vara maxade med idolmys på fredagen, en shoppingtur på lördagen, fest på kvällen och sen på söndagen då skulle jag äntligen ta det lite lugnt. Det var inget konstigt i det. Det var ju så mitt liv skulle se ut. Jag är ju ung så varför skulle jag inte orka?
Jag tror inte att jag är ensam om att ha levt på det sättet och det är också därför jag skriver det här. Jag tror nämligen att det är viktigt att ta en paus ibland, dra ner hastigheten och fokusera på sitt inre välmående. Att vara lycklig förknippas idag med att lyckas. Ju mer man lyckas klämma in på veckans sju dagar desto lyckligare framstås du vara. Ett restaurangbesök tenderar till exempel att värderas högre än en middag hemma. En shoppingrunda verkar roligare än en heldag i trädgården. Att tillbringa sin semester på annan ort ses som en själklarhet och att avstå från en fest bara för att man känner för det accepteras sällan. Listan på dessa saker kan göras lång och jag förundras över hur blinda vi är. Jag menar till och med yoga och avslappningsaktiviteter har blivit något som folk försöker få in i kalendern. Nu förväntas du alltså inte bara vara lycklig utan du ska också göra allt för att inte vara stressad. Hur absurt är inte det? Dra ner tempot lite och du behöver inte klämma in en timmes yoga i en redan fullspäckad vecka. Det är okej att ta det lugnt hemma. Och då menar jag inte bara på söndagen. Chilla lite och du får mer tid för dig själv, din familj och dina vänner. Fokusera på det som får dig att dig att må bra och våga säg ifrån. Att stressa fram lyckan känns bara dumt.
