Kavita om lyckokänslan

Lycka för mig är glädje. Och skratt. Och kärlek. Och välmående. Lycka är den där varma känslan i hjärtkrokarna. Lycka är att le trots att det inte finns någon egentlig anledning annat än att jag mår bra. Lycka är att vara nöjd med livet. Att veta att jag har människor runt mig som finns där för mig. Att veta att de också vet att jag finns där för dem, oavsett när. Att inte ta saker för givet och att njuta av det som händer just nu, just här.

 

Att dansa som en idiot på dansgolvet tillsammans med vänner och inte bry sig ett skit om hur det ser ut. Att gnugga sömnen ur ögonen, kliva ut ur tältet en frisk, solig morgon och mötas av en enastående vacker fjällvärld. Att i klumpig vintermundering starta ett snöbollskrig med bror och syster där skratten viner runt våra huvuden lika ofta som snöbollarnas missar. Att efter ett eftermiddagsdopp i havet sitta på varma klippor i sällskap av människor man älskar. Att tillsammans med familjen prata gamla minnen vi upprepat miljoner gånger förut, men fortfarande skrattar lika hjärtligt åt. Att sitta i varsitt soffhörn med mamma, helt tysta, båda försjunkna i sin respektive bok. Allt detta ger mig en känsla av välmående, en glädje över att just jag finns här och får uppleva just det här ögonblicket. Och man är bara så där rackarns glad och nöjd. Med allt.

 

Jag tycker att lyckans finaste egenskap är att den är smittsam. Den sprids liksom. Glädje förs vidare från en person till nästa. Skratt lockar till mer skratt. Och kärlek värmer de flesta själar. En människa som mår bra kommer också vilja göra det mesta för att få människor i sin omgivning att må bra. Och att ge glädje till andra är något som skapar glädje även hos givaren. Det är allt bra fina grejer det, människors fantastiska lyckokretslopp.


Kommentarer
Postat av: mamma

Fantastiskt, Kavita! Jag blir tårögd ...... Älskar dig!

2011-11-09 @ 17:04:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0