Happy Happy

Jag läste en artikel idag på svenska dagbladet som handlade just om lycka och olika männikors föreställningar av när de är lyckliga. Där menade en lyckoforskare att lycka bara kan finnas i ”nuet”, och inte i något avlägset ”sedan”. Många av oss skjuter upp lyckan till om några år från idag, för att ha något att sträva efter. Omedvetet byggs en barriär upp som talar om för oss att vi inte kan vara verkligt lyckliga förens vi har den där fräscha lägenheten, snabba bilen och snygga kroppen. När vi föreställer oss hur det ska bli ”sedan” tenderar vi att vara blinda för allt negativt som kan medföras av våra mål. Lägenheten måste städas, bilen måste tankas och skickas på service, och träningsresultatet kanske inte blir det man alltid önskat.

Lyckoforskaren pratar också om den så kallade habitueringseffekten. Den handlar om människans förmåga att sakta men säkert anpassa sig till det som råder. Många av oss får ordentliga lyckorus av att tillexempel få en löneförhöjning på jobbet, köpa en ny bil, eller vinna i sällskapsspelet med polarna. Dock avtar detta rus ganska kraftigt under den närmaste tiden som passerar, och blir så småningom en del av det ”normala” i ens liv. Då behöver vi ha mer för att kunna känna oss lyckliga igen.

Jag tycker att detta är ett ganska bra argument för att inte placera sin lycka i materiella ting, utan snarare i relationer till andra människor. Det är människor i våra bekantskapskretsar som kan få oss att skratta, få oss att må bra, och få oss att känna oss speciella. Det har dessutom påvisats i lyckoforskning att lycka som man delar med andra tenderar att hålla i sig betydligt längre än lycka baserad på exempelvis inköp av prylar. Habitueringseffekten fungerar självklart på människor i vår omgivning också, men till skillnad från prylar kan ju relationer vara väldigt varierade, och därigenom bjuda på tillfälliga lyckorus som kanske återkommer regelbundet beroende på hur ofta man spenderar tid med olika personer. I helhet ger detta ett betydligt stabilare flöde av lycka som pågår kontinuerligt. 

Jag tror att människor helt enkelt måste lära sig att leva lite mer i nuet snarare än i en avlägsen framtid. Att kunna trivas och vara lycklig dagligen. Att må bra på jobbet snarare än att räkna timmar innan man får gå hem. Att njuta av och att ta vara på sin ledighet. Att kunna bemöta början på en ny dag med ett leende och få en känsla av välbehag. Det är viktigt. Det får människor att må bättre. Det gör oss lyckligare. Inte den nya datorn eller bilen. Inte lägenheten eller dem nya kläderna. Utan det är relationer. Kärlek och vänskap, bekantskap och familj. Allt ifrån människor som gör ansträngningar för att få en att le, till människor som får en att explodera av glädje. Allt ifrån människor som man kan vara ärlig mot och må bra av det, till människor som lyfter och berömmer en. Människor är mer värda än prylar. Så är det bara.